“Minnen från 2009 ″ …

Vi var i Kintamani på ön Bali i Indonesien. Det var en sömnlös natt när våra grannar skrek och fester fram till midnatt. OK, så midnatt är egentligen inte så sent så bra som vi skulle ha gått med dem om vi inte behövde vara uppe på 3 timmar för att klättra på en vulkan! Nick var verkligen tvungen att gå såväl som att be dem att vara tyst, vilket verkade ganska halt som de handlade om exakt samma ålder som oss.

Vacker utsikt över installationsband såväl som Lake Batur i Kintamani -området, Bali, Indonesien.
Efter en rastlös 3 timmars sömn var det en slag vid vår gästhusdörr. Det var vår guide såväl som det var dags att ta på oss våra vandringsskor. Det verkade galen att stå upp efter så lite sömn och börja göra fysisk träning, men det var därför vi hade kommit till Kintamani, för att klättra på den 1700m höga installationsbaturvulkanen och titta på en underbar soluppgång.

Ta med den på vulkan! Utsikt från vårt gästhus i Kintamani, Bali.

Försöker hålla varmen i kojan på toppen av vulkanen i Kintamani, Bali.
Promenaden var främst platt under den allra första timmen för att komma till vulkanens bas. När vi började klättra förändrades landskapet från skogen såväl som enorma stenar till slip såväl som halt grus. Vi vandrade på en brant lutning i ungefär 1 såväl som en halv timme, ingen zigging och zagging, precis direkt upp. Vi var utmattade, vi var kyliga såväl som vi var tvungna att pausa flera gånger eftersom vi kände oss sjuka (på grund av brist på sömn och brist på mat i magen) men när vi nådde toppen gjorde det vandringen där uppe allt värt.

Vi gjorde det!
Det var en bit koja i toppen med en avslutning för att hålla varma och vi accepterade nådigt lite nybryggt te. Vår guide kallade oss till sidan av vulkanen för att visa oss något. Vulkanen var så varm, tung ånga kom ut ur berget. Han grävde lite hål, begravde några ägg såväl som inom 5 minuter var frukosten med hårtkokta ägg redo!

Vi tog oss till toppen precis i tid för att äta lite mat, te samt bevittna den orange-röda glödkikarna över de angränsande bergen och Lombok Island. Det var snarare synen och definitivt gjort att stå upp klockan 3:00 väl värt det. När solen var praktiskt taget all metod upp, anlände våra grannar … hungover såväl som sent. De borde ha lyssnat på Nick och gått till sängs när han berättade för dem!

Den fantastiska soluppgången. Kintamani, Bali.
Vi tog också vandring runt den primära vulkankanten såväl som den nedre vulkankanten. Denna vulkan hade utbrott på 1920 -talet, 60 -talet såväl som 90 -talet såväl som vi kanske till och med ser efterdyningarna av de tidigare utbrotten – svarta, härdade lava täckte marken. Lyckligtvis för oss kändes inte odjuret som att explodera medan vi var där uppe.

Vandring runt vulkanens kant.
Kung av världen! Lägg märke till den svarta härdade lavan från tidigare utbrott.
Vi har haft den fantastiska utsikten över sjön Batur nedanför, Balis största kratersjö, liksom på Lombok Island på avstånd. Totalt var det en 6 -timmars vandring såväl som vi tog oss tillbaka till vårt pensionat i tid för vår gratis frukost samt snabbt bort. Vi förtjänade väl en tupplur.

Erövrad! Utsikt från vulkanens botten. Kintamani, Bali, Indonesien.
En resa till Bali skulle inte vara totalt utan att komma till Kintamani -området. Sjön, vulkan, risfält, tempel samt underbar utsikt över dalen är fantastiska. Vi föreslår att man hyr ett fordon i Kuta eller Ubud samt att kolla in regionen självständigt. Det finns många små byar såväl som platser utanför misshandlad väg som väntar på att bli upptäckta.

Som det här inlägget? Klara det!

Friskrivningsklausul: Goats on the Road är en Amazon -partner och likaså en ansluten till vissa andra återförsäljare. Detta innebär att vi gör provisioner om du klickar på länkar på vår blogg och köp från dessa återförsäljare.

äventyrliga Kate inkluderar affiliate -länkar. Om du gör ett köp med dessa länkar kommer jag att göra en ersättning utan extra kostnad för dig. Tack!

Dela på Twitter
Dela på Facebook
Dela på Pinterest
Dela i e -post

Det är en solig februari eftermiddag i Yountville, Kalifornien, i hjärtat av Napa Valley. Mina andra bloggförfattare såväl som jag har precis avslutat en överdådig lunch på Michael Chiarellos Bottega, snabbt en ny konkurrent för en av de allra bästa måltiderna i mitt liv och har konsumerat tillräckligt rött vin för att ge landskapet en mjuk dis.

Yountville är också hus till den franska tvätten, en av de allra bästa restaurangerna (om inte de bästa) i Amerika. Kocken Thomas Kellers trädgårdar som levererar restaurangen är tillgängliga för allmänheten, liksom vi stannar kort för att vandra raderna med produkter.

Mina fötter klämmer med det fuktiga gräset. En trädgårdsmästare sätter marken i rader av kål. Bin brumma vid en nära bikupa. Trädgårdarna är så direkt såväl som obefläckade, jag ifrågasätter om Keller har en trickträdgård som växer vilda såväl som straggly, där han döljer de verkligt stora grönsakerna.

Vi är glada. Det är den perfekta tiden att ta ett gruppfoto.

“Ooh, låt oss få lantbrukhanden i bakgrunden!” skriker en bloggare.

Och jag fryser.

Jag har arbetat på restaurangmarknaden såväl som jag tänker på det bland de mest formativa upplevelserna i mitt liv. Alla som har arbetat på restaurangmarknaden i USA förstår att restauranger utvecklas på odokumenterade invandrare. (Inte varje invandrare som arbetar på en restaurang är odokumenterad, men en fantastisk många av dem är.) Såväl som dessa människor är ofta de hårdast arbetande anställda med de värsta jobben i köket – och paradoxalt nog den allra bästa inställningen.

Det gäller också fälten, särskilt i en jordbruksdriven specificera som Kalifornien. Jag förstår inte den här människans berättelse; Jag önskar att jag gjorde det. Men han är inte en Instagram -prop.

Vi online i en tid då Donald Trump är på sin metod till den republikanska nomineringen efter att ha förklarat att han vill runda upp och deportera alla 11 miljoner odokumenterade invandrare. En tid då de alternativa republikanska kandidaterna föreslår vem som talar spanska mycket bättre och vem som skulle behandla invandrare värre.

Anthony Bourdain var kortfattad: “Om Trump deporterar 11 miljoner människor eller vad han talar om bäst nu, skulle varje restaurang stänga av.”

Liksom många av mina bloggturer består vår grupp av helt vita bloggare i medel-till-övre klass. liksom det är ett problem. Det räcker inte att en av bloggförfattarna säger hej till trädgårdsmästaren och chattar med honom på spanska. Det är inte tillräckligt att jag komponerar och publicerar det här inlägget. Vad vi kräver är människor med olika bakgrunder som går på dessa resor och delar sina synpunkter.

(Resebloggvärlden kan förvånansvärt segregeras av ras. Förstod du det? Exakt hur många bloggförfattare av färg läser du verkligen? Tro om det.)

Den överväldigande vitheten i vår grupp skiljer sig ännu mycket mer när vi kolla in Oakland, en fenomenalt mångfaldig stad med en historia av social rättvisa. Här slås jag av exakt hur denna stad inte definieras av en vit berättelse med människor med färg som är förflyttade till sidospelare, en plats där hiphop inte är “för skrämmande” eller “för olämpligt” för att hushållen ska dansa till på en fredagskväll på det enastående Oakland Museum of California.

Men detta är inte en historia om Oakland – som kommer att vara tillgänglig i rätt tid. Det här är ungefär ett ögonblick när du står i de franska tvättsträdgårdarna, solsken i våra ansikten.

Min mage vänder sig till de tros på att le vita människor som gör sitt levande resor till exotiska platser samt att publicera ganska bilder på Instagram och se till att de får den bruna huden trädgårdsmästare, en kille som troligen gick med helvete för att komma här idag, i Bakgrunden till deras selfie, sedan – varför, exakt? För att visa exakt hur mycket mycket bättre vi har det än honom?

“Nej,” säger jag. ”Ingen jordbrukare. bara oss.”

Jag tar en selfie av vår grupp, men ögonblicket är borta. Det sitter på min telefon för att aldrig se dagens ljus.

Jag hölls i Yountville som en del av en kampanj med Visit California. Alla åsikter är som alltid mina egna.

Få e -postuppdateringar från Katenever missa ett inlägg. Avsluta prenumerationen när som helst!

Förnamn
Senaste namnet Namelast
Din e -postmeddelande
Skicka in

Dela på Twitter
Dela på Facebook
Dela på Pinterest
Dela i e -post

så att du har kollat ​​in vår korta artikel om att komma igång mentor engelska i Kina, liksom nu har du oro över själva uppgiften. Just här kommer du att upptäcka lösningen på din mentor i Kina -frågor, men om du dyker upp och du fortfarande har mycket fler frågor kan du känna dig helt fri att kommentera nedan så att vi kommer tillbaka till dig ASAP.

Obs: Mentor English var en av de uppgifter som ingick i vår legendariska lista över 101 finaste resejobb. Kontrollera det för mycket mer enastående uppgifter som du kan göra när du reser för att se till att din resa aldrig behöver ta slut!

Det är ingen tvekan om att mentor engelska i Kina är ett fantastiskt jobb, men vad gör det så bra? Vad borde du förvänta dig? Vad förväntas du göra? Just här kommer du att upptäcka svaret på dessa problem och många fler.

[Widget ID = ”Shortcodes-Cultimate-2 ″]

1. Exakt hur många timmar måste jag undervisa? Exakt hur mycket får jag betald mentor i Kina?

Detta kommer att variera mycket beroende på ditt kontrakt såväl som plats, men vanligtvis kommer ett bra kontrakt att betala dig över 10 000 RMB (1 455 $) / månad samt behöver att du arbetar cirka 20 timmar / vecka. Men bäst nu finns det mentoruppgifter i Kina på den institution vi personligen arbetade för, liksom de betalar mellan 16 000 – 20 000 / månad. Det är $ 2 325 – 2 910 $! Klicka här för att upptäcka mycket mer såväl som att ansöka.

För mycket mer på timmar, lön och mer, se vår Komma igång.

Levnadskostnader i Yangzhou China vs. Philadelphia, USA
2. Exakt hur många praktikanter är i ett klassrum?

Antalet praktikanter i ett klassrum när du är mentor i Kina kommer att variera beroende på vilken typ av institution du arbetar för.

Offentliga institutioner har så många som 50 studenter, medan många personliga institutioner begränsar klassantalet till cirka 12. Du borde fråga institutionen exakt hur många praktikanter är i en klass innan du indikerar kontraktet. Mentor engelska kan vara utmattande och om du inte används för att kontrollera 50 studenter, borde du troligtvis bläddra efter en institution med begränsade klassstorlekar.

Nick med en av sina huvudsakliga nivåer. Yangzhou, Kina

Är du inte säker på om du vill packa ditt liv såväl som omlokalisering till Kina? Det finns ytterligare ett val – du kan instruera engelska på internet hemifrån eller var som helst i världen! Om du är från Kanada eller USA, inspektera vipkid samt få betalt för att instruera engelska på internet till kinesiska studenter. Om du inte är från Nordamerika, oroa dig inte, du kan fortfarande instruera online. Inspektera vår korta artikel för detaljer:

☞ Instruera engelska online: få betalt med dessa topp 5 -företag

3. Finns det någon annan i klassen med mig? Får jag hjälp när jag mentor i Kina?

T.A hjälper till med klassen
I allmänhet kommer det att finnas en T.A (lärarassistent) med dig i varje klass som du är mentor i Kina. T.A är inte där för att motsvara eleverna, även om de i vissa fall gör som en sista resort -mentormetod. T.A är bara där för att hjälpa dig att hantera klassen, hålla ungdomarna i linje och förse dig med alla typer av mentormaterial du kan kräva tidigare såväl som under en lektion. T.A är dina finaste kompisar så behandla dem såväl som att kommunicera med dem för att hålla klassen igång.

4. Exakt hur instruerar jag om jag inte talar mandarin? Finns det en översättare?

Om du är mentor engelska i Kina vid en trovärdig institution (som Shane English School) kommer det sannolikt att finnas riktlinjer på plats för att garantera att praktikanterna upptäcker i en 100% engelska miljö. Du kommer inte att kräva att tala mandarin eller jämföra språket med praktikanterna om du presenterar det på en sådan metod som de kan förstå.

För detta kan lämplig planering och använda realia vara avgörande. Om värre problem värst har praktikanterna ofta en separat kinesisk klass, där de kan komma ikapp med någon typ av språk de inte förstod i din klass. Det finns två ord du kommer att upptäcka dig själv som ropar till dina praktikanter ofta: “Ingen kinesisk!”

5. Vad är en lektionsplan och exakt hur komponerar jag en?

En vanlig lektionsplan. visar i huvudsak en tidslinje för spel och borrning
Om du tog en Celta/TEFL/Tesol -kurs, borde du redan ha ett fast grepp om att komponera lektionsplaner. I grund och botten är en lektionsplan en omfattande tidslinje för vad du kommer att instruera i din lektion. Det kommer sannolikt att bli en början eller “ingång” till din klass, en varmare för att få dina praktikanter intresserade, en utvärderingAv det tidigare lärda materialet, fonikmetod (b = banan etc.), en introduktion av nya ordförråd samt språk- eller grammatikpunkter (meningar).

Bilden nedan är en lektionsplan skriven för en huvudklass och även om den är rörig, är den kortfattad såväl som den följer den klassstruktur som vår skola behövde. Under din allra första vecka på din nya institution kommer du sannolikt att få ett utbildningsschema, där du kommer att upptäcka alla grunderna i lektionsplanering, klassrumsadministration samt detaljerna i läroplanen som din institution behöver dig att följa, dessutom till andra användbara tips som hjälper dig när du mentor i Kina.

6. Vilket annat ansvar har jag förutom mentor engelska?

Detta beror också på din institution såväl som kontrakt, men om du mentor engelska i Kina kommer du troligtvis att behöva göra mycket mer än bara instruera engelska. Många uppgifter kommer att behöva dig för att göra något marknadsföringsarbete, nivåkontroller, kontorstid och demonstrationer.

Främjande arbete är i huvudsak bara att gå till en offentlig plats som ett köpcentrum eller ett bibliotek (åtföljt av din T.A) samt använda din utländska affär med en annonskampanj för skolan. Du kommer att förväntas prata med barn, le och kanske göra några nivåkontroller för blivande nya studenter.

Nivåkontroller är i huvudsak bara en serie problem som du kommer att fråga praktikanter innan de börjar med din skola, dessa problem skrivs ned i en sådan metod för att säkerställa att du kan hitta vilken nivå en praktikant borde börja på, beroende på vilka problem de kunde svara.

Kontorstid är i huvudsak bara fyllmedelstimmar, om du har tecknat ett kontrakt för att arbeta 20 timmar / vecka men det finns bara tillräckligt med klasser för att du ska instruera i 15 timmar kommer du troligtvis att behöva bestå av den extra tiden genom att umgås på kontoret , att göra nivåkontroller, komponera lektionsplaner och göra demonstrationer.

Demos är klasser som produceras för föräldrar för att se hur lektionerna är i din institution innan de betalar inskrivningsavgiften. Det kommer vanligtvis bara att vara en rutinklass med föräldrar som tittar på såväl som om du är bra, de kommer att indikera såväl som att få sitt barn med skolan. INGET TRYCK!

7. Exakt hur många betalda helgdagar får jag varje år?

Återigen beror detta helt på ditt kontrakt, men vanligtvis finns det cirka 11 nationella helgdagar under året, såväl som många kontrakt kommer att erbjuda ytterligare 10 dagar ovanpå detta.

Så du kommer sannolikt att få två veckors helgdagar (inklusive helgerna) samt 1 dag/månad på typisk betald semester. Om du arbetar för en institution som stängs av under vårfirandet kan du ha så mycket som 5 veckor ledigt, men den här gången kanske inte betalas, beroende på ditt kontrakt.

8. Finns det handledningsuppgifter för ytterligare pengar?

Dariece med sina elever

Ja. När du har börjat mentor i Kina på din institution kommer du troligtvis att upptäcka flera chanser för handledning och andra metoder för att tjäna snabba kontanter. Om du online på en plats med få utlänningar, kommer din affär med att stå isär och så småningom landa dig några stora möjligheter.

De flesta mentorkontrakt kommer att behöva dig för att meddela din arbetsgivare om alla typer av ytterligare handledning som du hämtar samt praktiskt taget alla kommer att förbjuda dig att handleda dina egna praktikanter eller praktikanter som går till din skola. Lärare avgifter vanligtvis mellan 100-250 RMB / timme. Ett mycket bättre alternativ är dock att instruera engelska på internet med VIPKID från komforten i din lägenhet!

9. Kommer jag att få ett bonuserbjudande för att slutföra mitt kontrakt?

Troligtvis, ja. Praktiskt taget alla kontrakt som undertecknats för mentor i Kina kommer att innehålla någon form av slutet av kontraktsbonusen. Det finns ofta flygåterbetalningar som kan vara så mycket som $ 1500 utöver behållningsbonusar (för att hålla dina studenter) såväl som närvaron.

10. Kommer jag att behövas för att arbeta på externa platser?

Detta kommer helt att bero på ditt kontrakt, men många institutioner avtalar sina instruktörer till andra institutioner i området. Särskilt om du är mentor i en landsbygdsdel av Kina där utländska instruktörer är få såväl som långt mellan. Vi var personligen tvungna att arbeta när en vecka på en nära institution i en timme.

Dagis utanför platsen
Undervisning i Kina – det allra bästa jobbet!

Vi föreslår extremt denna uppgift för alla som vill online och arbeta utomlands, medan du upptäckerom en ny kultur. Som jag sade ovan anställer Shane English Institution för närvarande såväl som de ger en hög lön. Klicka här för att upptäcka mer.

[Widget ID = ”Text-74 ″]
För mycket mer om mentor engelska i Kina se:

Mentor engelska i Kina: Motivation för förändring

Mentor engelska i Kina: Komma igång Vanliga frågor

Kostnaden för att bo i Kina

Kina resebloggar

Gilla det? Klara det!

Friskrivningsklausul: Goats on the Road är en Amazon -partner och likaså en ansluten till vissa andra återförsäljare. Detta innebär att vi gör provisioner om du klickar på länkar på vår blogg och köp från dessa återförsäljare.

Intrepid resenärer åker till Kirgizistan på ett mål att hitta kulturupplevelser, äventyrliga aktiviteter och off-track-områden-varav det finns många. De i förståelsen har rest här i flera år, medan de njuter av de tuffa landskapen och varma gästfrihet.

Fortfarande är Kirgizistan en destination som få människor har hört talas om som en resedestination, och ännu färre har utforskat. När vi blev inbjudna av USAID – BGI och upptäcker Kirgizistan att återvända till vår favorit “Stan” i regionen, hoppade vi på möjligheten.

När vi upptäckte att vi skulle vandra på en väg som ännu inte hade planerats, och att vi skulle vara de som markerade det för framtida resenärer, var vi extatiska!

Byn Jyrgalan är en framtida hotspot i landet. Detta orörda område är för dem med en äventyrlig ande och en liknande för vildmarken. Med våra väskor packade, åkte vi från Aten till Bishkek och förberedde oss för den kommande resan med våra vänner, Jarryd & Alesha.

? Obs: För alla frågor om Jyrgalan, Keskenkija Loop Path eller andra upplevelser och aktiviteter i området, vänligen kontakta oss med frågor. Vi kommer att svara så snart som möjligt.

Läs mer: Trekking i Kirgizistan: En vägledning för Keskenkija-vägen i Jyrgalan

Kirgizistan, du är en skönhet!

Jyrgalan by

Jyrgalan var allt vi verkligen hoppades att det skulle bli och mer. Med bara 1 000 invånare har det en extremt välkomnande känsla. Vi gick förbi små hus gjorda av trä, tegel och cement och många kor, kycklingar, hästar och får vandrade runt grusvägarna. Kvinnor tog tvätt i hinkar ner på gatan, medan killen flockade deras boskap från hästryggen.

Det fanns en skola, en kyrkogård och en moské. Omgivande av byn rullade miljövänliga kullar på ena sidan och höga snöiga toppar på den andra. Detta var en lämplig bergsby!

Tvättdag i byn Jyrgalan
Vi dök upp på vårt gästhus, Alakol Eco-Center, som byggdes 2014 av Emil och Gulmira. Innan finansieringen och stödet från USAID – BGI Kirgizistprojektet kunde byn Jyrgalan bara sova 15 turister, och de var alla tvungna att hitta till detta pensionat.

Från och med oktober 2016 finns det nu totalt 5 pensionat i Jyrgalan och 64 bäddar! Logi är tillgängligt året runt.

Alakol Eco Center – vår yurt är på extremt bak, köket är framtill och bilden är hämtad från de nyligen renoverade rummen
Vi hälsades med leende ansikten på Alakol Eco-Center och visades i vårt rum, som nyligen renoverades och hade ett personligt badrum. Vi märkte sedan att det ökade en yurt på en träplattform. Eftersom vi fyra (Jazza, Alesha, Nick & i) som Yurts, frågade vi om vi kunde sova där istället.

Vilken bättre metod för att börja vår två veckors resa tillsammans än att sova på dag 1?

Insidan av Yurt valde vi att sova i gästhuset i Jyrgalan
Hur man kommer till Jyrgalan

Först och främst, om du surfar på GoogleMaps.com, är det inte där det säger att det är! De stavade den Jergalan och satte den på fel plats. Klicka på länken ovan eller visa kartan nedan för att se den äkta platsen.

Om du surfar på Maps.me är det stavat Dzhergalan. Om du kollade in de topografiska kartorna är det stavat Jyrgalan. Förvirrande, jag vet.

Byn Jyrgalan finns cirka 47 kilometer nordost om staden Karakol.

För att komma till Jyrgalan från Karakol kommer du bara på en marshrutka (minibuss) från den primära busstationen. Dessa körs fyra gånger om dagen och kostnaden är cirka $ 1 per person. Resan tar cirka 45 minuter. Om du är osäker på exakt hur du fångar bussen till Jyrgalan, prata med DMO i Karakol, som finns bredvid Fat Cat Cafe på 22, Gagarin Street. De kan också hjälpa dig att ordna alla turer i Jyrgalan från detta kontor.

Vandringsplanen

Familjen, personalen och resenärerna nöjda i det runda köket och åtnjöt en fantastisk hemlagad måltid tillsammans – maten var utsökt! Men innan vi kunde flytta firandet till vår yurt för några efter middagskognac och gitarrspel från Emil the Guesthouse -ägaren, behövde vi ha en tillfredsställande med vårt vandringslag och de regionala guiderna för att planera vår väg för nästa dag.

Vi var inte den enda besättningen som planerade ett äventyr från Emils pensionat. Det var några andra resenärer som hade guider och planer också, men Jazza, Alesha, Nick & I följde vår grupp hästguider och bergspersonal till lite utrymme nära köket. samla runt den topografiskaKarta, vi diskuterade vägen och planen för resan som vi skulle gå in på att följa morgonen.

Planen var att vi skulle resa till Echkili Tash, ta fyra dagar och cirka 70 kilometer. Men vi hade precis fått ord att det fortfarande fanns fyra meter snö på det andra passet som vi skulle behöva korsa på cirka 3 200 meter. Om vi ​​kunde komma över, var vi inte säkra på vad det tredje passet skulle ha i butik för oss, och på 3 800 meter skulle det inte ha varit det smartaste beslutet att gå i blinda.

Det var också chansen att om det snöade längre under vandringen, kunde vi fastna mellan två höga pass.

Diskutera väderförhållandet och utforma en ny vandringsplan

Inom några minuter vände samtalen från engelska till ryska och mer pekande på kartan och konsulterade med den regionala bergsexperten följde. Jag tittade på Nick och viskade “Jag känner mig orolig för detta”. Det var kvällen innan vi antogs på vad som redan skulle vara en svår vandring, och nu fanns det möjligheten att bli strandad på ett berg i snön.

Som om jag läste mitt sinne övergav vandringsguiden och hästguiden den preliminära planen och valde att den inte var tillräckligt riskfri. De kom med en ny väg – faktiskt just då och där! Prata om spontanitet.

Azamat (vår hästguide) har tillbringat hela sitt liv i bergen och sedan han var barn har han jaktat och checkat ut topparna runt Jyrgalan. Han förstod av ett område som kan producera en fantastisk resa – men det fanns fortfarande många faktorer som vi alla var osäkra på.

Var det en bro för att korsa den rusande floden? Exakt hur högt var vattnet just nu? Var en av passerna täckta av snö? Exakt exakt hur många kilometer var den här rutten? Var det genomförbart på tre dagar?

Vi bestämde oss för att vi skulle korsa dessa broar (både faktiskt och bildligt) som de kom.

Läs mer: Trekking till Ala-Kul och Altyn Arashan utan guide

Dag 1

(Obs: Vi alla avslutade denna resa på tre dagar, men efter att ha gjort det har det nu beslutats att det ska utföras på 4-5 dagar. Klicka här för att se hur man gör artikeln, som förklarar 4 och 5 -dagarsalternativ.)

Den uppfyllande med morgonen vaknade vi till ett surr på gästhuset. Alla var uppe och var beredda att åka på olika resor runt byn. Vissa åkte ridning till en nära sjö, andra var på en resa över natten till ett vattenfall, och vi fyra med våra guider och besättningar gick in i det okända.

Alla åker på sina respektive äventyr runt Jyrgalan!

Tillsammans med Begayim (Trekking Guide & GPS Tracker), Azamat (lokal hästguide och Mountain Expert), Ruslan (lokal hästguide), Anvar (kock), Kyle (American Working on the USAID -projektet) och Jarryd & Alesha (från Nomadasaurus) , vi åkte till fots i bergen.

Vi hade tre hundar och fyra hästar med oss ​​- två åkte av Azamat och Ruslan och två användes som packhästar för att bära våra tält och mat. Resten av utrustningen, inklusive våra kläder, vatten och personliga ägodelar fördes av oss på ryggen.

Solen sken, himlen var blå och vi var alla glada över att vara banbrytande denna resa för framtida resenärer till Jyrgalan.

Landskapet var perfekt. Vi vandrade tillsammans med en rusande flod innan vi gick upp ett gräsbevuxet berg och förbi vårt allra första herdeläger. Under sommarmånaderna var många kirgiserade människor online i bergen i yurts, samtidigt som de flockade sin boskap med miljövänliga betesmarker.

Nick och Bagayim åkte från Jyrgalan – omedelbart var landskapet fantastiskt!

Strax före vår lunchpaus nöjde vi oss med en kille som heter Danik i Eki -chattområdet som har en ny yurt tillgänglig för turister att bo i. Du kan antingen göra en dagsutflykt här från Jyrgalan och äta lunch med familjen för 450 SOM ($ 6,50), eller så kan du välja att tillbringa natten.

Oss med Danik och hans unga son … och hund!

När vi fortsatte längs den vackra dalen stannade vi till lunch innan vi hanterade Jyrgalan Pass (Ak Kiya som det förstås av lokalbefolkningen) på 3 332 m. Uppstigningen lika mycket som passet var inte alltför svårt, men den otäcka blåsan som hade utvecklats på min häl gjorde det inte enklare. Tyvärr döljdes våra åsikter när bergen var höljda i moln vid denna punkt. Det fanns fortfarande en anständig mängd snö på passet, vilket gjorde en ganska olycksbådande utsikt!

När vi faller ner från passet dök vi upp vid en annan otrolig look -punkt, innan COntinuing till dalgolvet nedan.

En underbar, men olycksbådande utsikt
Vi vandrade och målade stenar med ljusröda pilar för att markera denna väg. Anvar var främst på målningstull, även om vi alla gjorde vår del. Efter ytterligare en (liten) flodövergång, med lite myrig gräsmark och över en kulle, dök vi äntligen upp på vårt allra första läger av vandringen.

Markering av metoden för framtida resenärer och vandringsguider i Jyrgalan
Hästarna lossades och oskadade, köksområdet campingtält uppfördes och Azamat & Ruslan startade en bål. Vi alla satte upp våra egna tält och redskap på den mest nivå som vi kunde hitta innan vi hjälpte till med middagsförberedelsen.

Vi alla kramade i “köket” och åtnjöt en traditionell måltid av kurduk (nötkött med potatis, lök och kryddor) och en färsk sallad. Konversationen var stor och så var maten också.

När vi frågade vad planen för nästa dag var, uppgav Azamat och Begayim att de inte var säkra för att de inte förstod om floden och passet var korsbara. Vi måste se exakt hur högt vattnet var på morgonen och prata med en herde i Jailoo nästa dag …

Läs mer: The Ultimate Guide to Backpacking Kirgizistan

Dag 2

Vi sov som de döda och vaknade till en solig morgon och semolina gröt till frukost. Genom att bryta lägret vandrade vi längs en vacker stig med stenar och stenblock som prickade det miljövänliga fältet, innan vi så småningom tog sig till floden Tup-floden var vi inte säkra på om vi skulle kunna korsa.

På motsatt sida av Tup -floden såg vi Azamat och Ruslan med sina hästar. Detta var ett stort tecken. När vi tittade på floden förstod vi sju som inte var på hästryggen att det inte fanns någon metod att vi kunde korsa den till fots – den var lika aggressiv och djup.

Nick korsar floden Tup på hästryggen – medan du vlogging!

Hästarna kom tillbaka för att få oss och vi korsade floden i skift på hästryggen, med Ruslan och Azamats hundar som höll fast vid sina ägare och simmar över varje gång.

När vi var alla säkert över fortsatte vi längs det rika dalgolvet som var täckt i en filt av smörblomma och maskrosor. Denna del av dagen var extremt platt och enkel, vilket var en stor sak eftersom vi snarare hade lite lutning framför oss.

Sitter bland smörblomma och maskrosor

Banking rätt, vi gjorde vår metod upp på bergssidan på en hästspår och lämnade ängen bakom sig. Vi upptäckte oss nu omgiven av underbara tallar. Vi hittade en ström högt upp på bergsytan och fyllde våra flaskor med klart, rent vatten innan vi gjorde vår slutliga uppstigning till cirka 3 000 m där tallarna tillhandahöll metoden till en platt platå.

Genom tallarna går vi

Det är här Azamats kompis och herde, Bata, campade ut på sommaren med sin familj och boskap. Inställningen av deras hus var helt hisnande, och vi hade turen att bli inbjudna att äta lite lunch och dela sitt företag! Eftersom vi var de allra första resenärerna som någonsin tog denna väg, förstod vi att detta möte var helt äkta och inte tog på för turister.

Lagman -soppan tillverkades nyligen i en kruka och serverades till oss i bitskålar – detta var bränslet vi behövde fortsätta och dominera det kommande bergspasset, passet som Bata uppgav var möjligt att ta itu med.

Några av de allra bästa Laghman -soppan!
Vi vandrade av en pittoresk, flerfärgad kanjon innan vi vandrade tillsammans med en bergsavtal med en liten viloplats. Härifrån trampade vi uppåt, över lite snö och till toppen av ett 3 380 m pass! Uppstigningen var svår, men när vi dök upp i toppen av passet belönades vi med den ultimata 360 ° utsikten.

Ibland, när frossa av vintersäsongen kryper in i dina ben, är det enda som kan rädda dig ett glas vackert, fylligt vin. Just här är 5 viner att slå vintern.

Galileo förstod vad han talade om när han när han sagt: “Vin är solljus, hålls samman av vatten.”

Jag antar att en av historiens många berömda astronomer såväl som fysiker hänvisade till hans förståelse för – och botemedel mot – säsongens affektiva störning.

När allt kommer omkring är en sak som vi alltid inte har under vintersäsongen lite varmt solsken.

Så till stöd för Galileos visdom har vi satt ihop fem av våra föredragna vintersäsongvärmare av flaskade solsken idealiska för de kyliga mörka kvällarna.

5 viner för att få dig med vintern

När vi är ute efter ett rött vin för vintern letar vi vanligtvis efter något högre ABV, massor av kropp och tannisk struktur, liksom stora erbjudanden av mörka fruktnoter.

Efter att ha sagt att det alltid finns utrymme för vitt rött vin på vintern – och till och med rosé. Men liknande riktlinjer gäller; Massor av kropp såväl som full av smak, liksom att det inte kräver att det är särskilt kyligt att dricka.

1. Grant Burge Filsell Old Vine Shiraz

Tillverkad med druvor från några av Barossas äldsta såväl som många respekterade vingårdar-inklusive Filsell Vineyard-har grantbörden producerat en Shiraz som verkligen visar fullskåp södra australiska vin.

Packat med djupa rika mörka bär, choklad och krydda är detta röda vin precis vad du vill ha på en kylig kväll.

Raffinerad men ändå full av grymt, detta är det röda vinet som väljer vad som helst från Bolognese till nötkött såväl som Béarnaise.

Finns från stora säljare nationellt

2. Lisa McGuigan Platinum Maximus Shiraz

Lisa McGuigan gör aldrig saker med halvor, liksom hennes Maximus Shiraz är det ideala exemplet på det.

Lisas jungfru resa till att göra en Shiraz från Mudgee -druvor under sin egen etikett ger oss ett äkta krigarevin.

Robust, staty och brinnande med mörk frukt såväl som solida tanniner, det här är det röda vinet du vill bredvid dig när den avslutande gropens flammande såväl som du är beredd att slåss för att hålla den enorma chargrillade T-benen .

Vi gick nyligen till Lisas fantastiska Hunter Valley Cellar Door Vamp – kolla in vår utvärdering samt video genomgång av detta distinkta rött vinhem här.

Finns från Dan Murphy’s

3. Oakvale Cabernet Shiraz

Den ideala blandningen av södra australiensiska cabernet såväl som Hunter Valley Shiraz producerar ett vackert balanserat rött vin i denna Oakvale Red.

Rik, sammet, smakrik, kryddig och söt: alla de höga egenskaper du vill ha i ett tröstande glas över vintern. Ek såväl som cederträ utvecklar grunder för den mörka choklad, bär – Blackberry, Dark Cherry, Boysenberry – Pepper samt Warming Menthol, samt möjliggör en lyxig lång finish.

Om du inte äter en stekt middag när du njuter av ett glas Oakvale Cab Shiraz, missar du.

Tillgänglig direkt från Oakvale här

4. Petaluma pinot noir

Denna Nya Zeelands traditionella produceras vinter. Det stora klimatet i centrala Otago får fram all struktur och skönhet i denna Pinot Noir.

Tips av trä från 25% av produkterna som ser nya franska ek integrera med vinets naturliga liv för att producera komplexa smaker såväl som strukturer. Mörka bär samt beröring av körsbär stöter på en vacker yta ledd av färska tanniner.

Färska såväl som balanserad surhet låter denna pinot spela sitt eget spel, men koppla ihop det med spel, kryddig thailändsk eller till och med blå ost såväl som du är inställd på kvällen.

Finns från allra första optionbutiker nationellt

5. Scarborough Obsessive Chardonnay

En av de mest respekterade röda vinhushållen i landet, Scarboroughs förstås för sina Hunter Valley Chardonnays.

Med hänvisning till hushållspatriarken, Ian ‘Scarbie’ Scarborough, är det obsessiva Scarborough -flaggskeppet Chardonnay och är inget annat än extraordinärt.

Vänster på sina lees såväl som i New French Oak i 15 månader, har den obsessiva härlig krämig kropp som har hållit fast med fast surhet såväl som eleganta, rundade fruktsmaker.

Bra med allt från fisk till biff – eller precis på egen hand, detta är ingen typisk chardonnay.

Se bara till att du lämnar detta ur kylen i minst en timme innan du öppnar det. Smaker etablerar verkligen när det värmer lite.

Finns från Scarborough -viner här

Har du ett föredraget rött vin för att hålla dig affärer under vintersäsongen? Låt oss förstå i kommentarerna nedan.

Queenslands Gold Coastline är en av de platser där människor ser att upptäcka roligt, avkoppling, något lite annorlunda och att klippa lite loss. Det finns många av alla dessa saker här, men för att upptäcka dem alla på ett ställe? Omöjligt, jag hör dig säga … Men är det verkligen?

QT Gold Coast i norra änden av Surfers Paradise är ett utmärkt val om du bor på Gold Coast. Det allra bästa med detta hotell är att det är extremt mycket stilorienterat.

Till skillnad från fantastiska erbjudanden av hotell som alla ser såväl som att känna sig lika när du är inne, har QT arbetat riktigt svårt för att sticker ut. Du känner dig inte längre som en klon på ett generiskt anonymt hotell här. Det är extremt uppfriskande.

Och det är bitdetaljerna som gör den viktigaste skillnaden.

Börjar med lobbyn, så snart du går in märker du att personaluniformerna är extremt söta. Kvinnorna är i smidig grå såväl som röda jumpsuits med rockabilly hår såväl som smink medan män alla don Hawaiian skjortor.

Hjälp dig själv till en helt gratis kopp “hotellgjord” limonad medan du väntar på att inspektera in.

Utrymmen är alla vackert utsmyckade i liknande detalj. Saker som den vita cockatoo -lampan såväl som ananasljushållaren – som du kan köpa i presentbutiken ‘Qtique’ ner – ger utrymmen en vänlig, jämnt hemtrevligt tilltalande.

Minibar är förvånansvärt kostnadseffektivt såväl som sängarna är oerhört bekväma.

Alla utrymmen ges antingen en utsikt över floden Narang såväl som bergen eller havet. Visst är havsutsikten mycket mer önskvärd, men solnedgången över bergen är också ganska bra.

För avkoppling finns det verkligen hotellpoolen. Den har till och med en svimbar bar, men varnas, men den erbjuds bara på sommaren. Vi var där under vintersäsongen (fortfarande varma tillräckligt för att simma) men vi liksom vår goda vän Carly från Smaggle var missnöjda för att inte kunna “aqua-dricka”.

Det finns också det interna hälsospaet ‘Spa’ (uttalas ‘Spar-cue’ inte ‘Spack’ som jag först trodde). Gå och få en full kroppsmassage, en mani, pedi eller en full-till-2-timmars behandlingspaket samt komma ut flytande.

Om du vill klippa loss, fastna i baren vid Stingray. Saker blir lite vilda på en fredag ​​såväl som lördagskvällen så stötta dig själv för det. Här är vår utvärdering på Stingray.

För mat, se till att du får rymdtjänst åtminstone när du är på QT Gold Coast. Deras hamburgare är sensationella.

Välj annars en extremt tom mage till Bazaar. Det är i exakt samma område som den enastående frukosten serveras. Marknaden är QT: s “interaktiva marknadsplats” där du kan äta ganska mycket ändå mycket av vad du kan hitta!

Det finns vad som helst från kokta-till-beställande ångade dumplings till långsamma nötkötskinn samt en miljon saker däremellan. Dryckemmenyn är inte heller dålig … men ett ord till de kloka: baren är extremt lite såväl som vanligt underbemannat. Om restaurangen är upptagen, var beredd att vänta lite på dina drycker.

Men det som verkligen gör QT till ett utmärkt läge att stanna är dess personal. Alla är verkligen hjälpsamma, mycket vänliga och de går verkligen ut ur sin metod för att göra din tid där så bra som den potentiellt kan vara.

En snabb anteckning om rymdval:

För det mesta vill du ha det största möjliga rummet, eller hur? Tja, verkligen såväl som nej. Allt under ungefär nivå 7 såväl som du kommer att höra Air Con -enheter dygnet runt även med fönstren stängda. Gå dock till de fyra bästa våningarna såväl som du inte har tillgång till en balkong eller kan öppna fönstren. bara så du vet.

Resetips:

Gå med i det helt gratis QT -gästförmånsprogrammet när du bokar din vistelse såväl som du får 1o% av de utrymme som du kommer att se annonserade. Medlemskapet ger dig också fantastiska saker som 10% diskonteringsräntor på mat såväl som drycker, samt pengar på hälso -spa -behandlingar medan du bor där.

Qt Gold Coast

7 Staghorn Avenue,
Surfers Paradise Queensland

W: qtgoldcoast.com.au
FB: @qtgoldcoast
T: @QThotelsResorts
Ig: @qt_hotels

Det finns ett antal andra QT -hotell runt om i landet nu (även om guldkusten var den första), så håll dina ögon skalade om du reser mellanstaten runt Australien.

Har du någonsin stannat kvar på ett QT -hotell? Vad tyckte du? Berätta för oss i kommentarerna!

Bilder av fru Romance & Courtesy of Qt Gold Coast.

förmodligen lika mycket av en underdrift som det är banalt, men de senaste åren har varit tuffa.

För resebranschen har vi varit tvungna att komma till praktiskt taget ett fullständigt stopp. Men lite som bussar, alla slags saker har samlats på en gång. Christina och jag har nu befunnit oss leva från våra resväskor ännu en gång.

Jag skulle säga, det är så bra att vara tillbaka.

Med resor till Queenslands Sunshine Coast och till Brisbane och sedan till en destillatorkonferens i Melbourne – för att inte nämna våra första flygningar eftersom mars 2020 är vi glada över hur mycket vi måste berätta för dig, så låt oss komma in i det .

Vi hoppas att du glädjer dig i den här utgåvan.

Skål – Jim & Christina xx

På väg från Maroochydore flygplats kör vi nordväst in i Sunshine Coast Hinterland. Vårt första stopp är i den vackra byn Montville.

En av “Three MS of the Hinterland” (förenad av Maleny och Mapleton) Montvilles gata är full av söta butiker, gallerier och livliga små kaféer och restauranger och ses av många som det kreativa hjärtat i regionen.

Vi fortsätter från Montville ännu mer in i bergen till Flame Hill Vineyard. Queensland är inte ofta likställda med rött vinland, men att vara högre uppe i inlandet (Montvilles högsta punkt i själva verket) där det är lite svalare, lyckas Flame Hill att göra ett förvånansvärt brett spektrum av sorter.

Vi sätter oss ner till en provsmakning och upptäcker att det inte bara finns många typer av rött vin här, utan de är också riktigt välgjorda.

Våra favoriter är Montville Chardonnay och Rousanne Marsanne i de vita, och Barbera och Traprock Shiraz i de röda, men finns många andra att utforska här.

Du kan kolla in vår video av Flame Hill Vineyards här.

Efter vår provsmakning hittar vi en plats på vingårdens restaurang med sin vackra utsikt över de västra bergen och bäst på vinstockar, där frittgående chooks och Gabbling Guinea Fowl Wander.

Vi glädjer oss över vackra charcuterie- och ostbrädor som består av produkter från lokala leverantörer. Särskilt den tvättade Rind Brie är utmärkt.

Flame Hill tillhandahåller också paddock-top-plate-menyer torsdag till söndag på denna prisbelönta restaurang och lyxiga boende på deras stuga på plats.

I kväll bor vi på den vackra Spicers Clovelly Estate precis längs vägen från Flame Hill Vineyard – du kan kolla in vår fullständiga recension här.

Vårt rum i det nybyggda Montville-huset är välutrustat och har till och med sin egen nedsänkta innergård.

Även om detta rum är idealiskt för en romantisk vistelse för ett par som reser ensam, är det ännu bättre för större grupper på upp till 12 personer. Det finns ett gemensamt vardagsrum och matsal, och du kan till och med äta mat från restaurangen till dig.

Hotellet har organiserat en speciell överraskning för oss: en flaska champagne nere på deras enorma cabana som ser ut över sjön Baroon. Det är så lugnt här trots att det bara är en kort promenad upp till hotellet.

Till middagen är vi på Spicers Clovelly Estate egen restaurang, det hatade långa förklädet.

Vår fem-rätters degustation med matchande viner (naturligtvis gjorde vi det!) Är helt fantastisk. Mat, vin, service och atmosfär är alla fantastiska.

Den europeiska känslan av Spicers Clovelly Estate går så starkt i hela fastigheten, vilket köket i Long förkläde perfekt.

Efter en snabb körning genom Melany till Spicers Tamarind Retreat är det dags för en bortskämdhet. Vi är på MedSpa Anise, den högsta destinationen för MedSpa -råttor som jag.

Här har vi visat en helt ny nivå av avkoppling, som börjar med en halvtimme i vår egen privata hydroterapi -medpa som ser ut genom den öppna väggen över regnskogen bortom. Denna jacuzzi är fylld med magnesiumrikt källvatten, som underlättar spänningen och slappnar av stressade muskler.

Det finns också en regndusch och bastu här för oss att glädja oss innan vi har tagit igenom en fotblöt, kroppsskrubb och lera wrap, full kroppsmassage och fuktgivande ansiktsbehandling.

Två och en halv timme tillbringade gärna – vi har satt ihop en recension och en video av MedSpa Anise här.

När vi igen är helt klädda, visar personalen oss ut på däck där vår lätta lunch väntar på oss: ett fantastiskt charcuterie -bräde och ett glas bubblor.

Liksom med resten av MedSpa Anise fortsätter däcket Spicers-temat att ta med utsidan. .

Alltför snart lämnar vi Medspa Anise och går till vårt fritidshus på Spicers Tamarind Retreat. Denna Spicers har en helt annan känsla för Spicers Clovelly. I stället för de rena linjerna och europeiska elegansen, omfamnar Spicers Tamarind sina regnskogsgivningar och utnyttjar Zen i Sydostasien.

Vårt enorma semesterbostäder med två sovrum är undangömt långt in i de tropiska trädgårdarna och föreslår integritet, fred och komfort.

Titta på vår video genomgång och granskning av denna fantastiska reträtt här.

BTamarind (Spicers Tamarind Retreat’s Restaurant och ägare av två kockhattar) ger oss vackert med omgivningen och tar oss tillbaka till vår tid i Chiang Mai och bergens djunglar i norra Thailand.

Mat här är helt enkelt otroligt.

Smart spel på klassiska asiatiska rätter och moderna tekniker ger mening om de två hattarna som denna restaurang har tjänat.

Idag är vi på väg norrut till staden Eumundi, men på vägen stannar vi in ​​på några få utkik. Mary Cairncross Beautiful Reserve and Rainforest Discovery Center är en fantastisk resurs för människor att lära sig om en av de sista riktiga sub-tropiska regnskogarna som finns kvar i landet och historien om de konventionella vårdnadshavarna i området, Jinibara-folket.

Reservatet har vandringar genom skogen, ett riktigt enastående interaktivt Discovery Center och en Seesing Platform med utsikt över inlandet och de missformade spikarna i Glasshouse Mountains.

Eumundi är kända för sina två veckors marknader som har körts eftersom Eumundi 1979 är ett socialt, konstnärligt och kulturellt nav vid Sunshine Coast.

Dessa marknader äger taglinjen gör den, baka den, sy den, odla den och varje onsdag och lördag fylls staden till kapacitet med människor som är angelägna om att köpa handgjorda varor från den äldsta löpande marknaden i Australien.

Rätt i linje med stadens konstnärliga natur är Hola – Hotel of Local Art – en firande av kreativitet och samhälle. Det är också ett vackert hotell med fantastisk uppmärksamhet på detaljer och lyx.

Här är vår recension och video genomgång av hola.

Den lokala konsten som skapar konceptet på detta hotell är inte begränsat till vad som hänger på väggarna. Allt från handgjorda koppar och bestick till lampskärmar och till och med toalettfat är alla av lokala hantverkare.

Brainchild till Nicky och Paul Thomas, Hola är en härlig plats att bo i en unik, fascinerande solig kuststad.

Precis framför Hola ligger Imperial Hotel, som också drivs av Paul och Nicky Thomas. Och även om denna vackra gamla Queenslander har alla utseende på en klassisk Aussie -pub, är den faktiskt bäst på trenden.

Djupt inom dess djup är Eumundi Brewery och Eumundi Distillers. Dessa hantverksöl och andeföretag är också Paul Thomas arbete, vilket gör detta till en distinkt pub.

Och bostäder levande musikfestivaler, evenemang och till och med bröllop, Thomases har verkligen gjort det kejserliga till stadens sociala centrum.

Var man kan äta i Eumundi: Bungalow, Eumundi Coffee Co, Popina, Bask

För en så liten stad slår Eumundi verkligen över sin vikt när det gäller materbjudanden.

Saker börjar med enastående enkel-ursprung Pour Coffee på Eumundi Coffee Co och läckra luncherbjudanden på de ljusa, livliga bungalowen Eumundi.

Till middagen finns det riktigt genomförda biljettpris på Popina och den eteriska upplevelsen av Bask.

Allt detta på en gata och jag är säker på att vi har missat några.

Från Eumundi har vi tagit oss till kusten och åkte söderut idag till Mooloolaba.

Detta är den vackra fartygsprayen från korallkusten. Fartyget är över 110 år gammalt, återställt av ägaren Simon Thornalley, som har skapat Saltwater Eco Tours – en fascinerande distinkt kulturell upplevelse av Maroochy River och dess kanaler.

Ombord med Simon, som har Aboriginal och Torres Straight Islander Heritage, är den riktigt fantastiska Bridgett Chilli, en lycklig Kabi Kabi -kvinna som tog upp att lära sig den konventionella historien i detta område.

När Simon styr oss längs vattenvägarna berättar Bridgett historier att hon fick lära sig när hon var ett barn i det land vi ser flyta förbi.

Det är oerhört intressant, men också spökande på hur dåligt landet och dess ursprungliga vårdnadshavare har behandlats under åren. Det är också så viktigt att mycket fler människor lär sig om det.

Under hela kryssningen och medan vi lyssnar på moster Bridgett matas vi flera gånger, inklusive några Bush Tucker, vilket bidrar till upplevelsen av upplevelsen.

Kolla in vår fullständiga skrivning och video av vår tid ombord på sprayen från korallhavet här.

I kväll stannar vi vid Novotel Sunshine Coast i Twin Waters. Det är en enorm utväg som till och med har sin egen sjö. Gästerna kan ta ut kajaker, SUP-brädor och till och med små fyra-buk-segelbåtar på sjön, som också har övervatten villor.

I själva verket är en av Villas House Queen Elizabeth II 2002. Vårt rum är inte riktigt den blixten, men det har utsikt över sjön.

Vår sista måltid innan vi lämnar Sunshine Coast är en riktigt höjdpunkt. När vi reser till Maroochydore, som snabbt utvecklar ett surrande centrum, äter vi på Market Bistro.

Restaurangens högenergi vibe och otroligt god mat verkar ha tagit många av den soliga kusten här till middag. Platsen pumpar.

Efter en drink i baren flyttar vi till vårt bord. Maten här på Market Bistro är inget annat än magnifik. Smaker, strukturer, färg och bildar alla för att skapa en helhetsupplevelse, men samtidigt är varje maträtt betydande.

Ett idealiskt modernt tag på Vitello Tonnato, vedeldad kalamari i en rik oljig sås, chargrilled sCotch-filé och långsam kokta anka i handgjorda tortelloni och ostkaka och Pavlova att dö för … Jag tror att jag har gjort min poäng.

Läs vår recension av Market Bistro här!

I morse har vi kört ner till Brisbane för att komma ikapp min bror. Vi stannar i stil på den riktigt fantastiska Calile (som i en Portmanteau of California Island) i Fortitude Valley.

Vi har mycket mer att säga om detta anmärkningsvärda hotell – och du kan läsa vår fullständiga recension och se vår video genomgång här, men under tiden är här ett par mycket fler bilder för att få din aptit:

Detta är verkligen ett fantastiskt hotell. Nivån på detaljer här håller oväntad och glädjande. Från kammusslan balkonger med utsikt över den vackra poolen till Wes Anderson -symmetrin i lobbyn till alla färgpaletter och dolda dörrar i rummen. Fantastisk, distinkt plats att glädja sig i denna stad.

Svårt som det är att riva oss bort från vårt vackra rum på Calile, är det fantastiskt att se min bror och vår brorson och syskonbarn (de är så vuxna upp!), Särskilt efter så länge som inte kan.

Det gör att vi vill komma tillbaka till Brisbane verkligen snart … som redan finns på korten.

I eftermiddag har vi lyckats pressa in ett arbetsevenemang på den vackra Sofitel Brisbane Central. Accor har nyligen utsett den enastående Sarah Derry till VD, och vi äter lunch med henne för att fira.

Långt ovanför Brisbane-gatorna i Sofitels Club Millesime Executive Lounge, glädjer vi oss över en läcker (välklädd) måltid med några få (bara 22 andra faktiskt), inklusive våra enastående vänner Claire Haigh, Naomi Hammond, Peter Hook, Shelley Winkel och Kate Webster.

Och genom en läcker måltid antyder jag löjligt. Morton Bay Bug Tails, Lamb Loin kokade två sätt och en hög te -bricka med Petit Fours – åtminstone två av vilka vi täckte i guldblad. Fantastisk.

Strax innan vi går tillbaka till Sydney får vi chansen att hänga med våra kompisar Sonia och Chris, som flyttade hit för en liten stund sedan från Adelaide. Det är så bra att komma ikapp dem.

Vi tappar in en måltid på Helenika – den grekiska inspirerade restaurangen på Calile.

Vi flyger tillbaka till Sydney full av idéer om vad vi vill se och göra nästa gång vi är tillbaka i Brisbane.

Staden har förändrats så mycket under de senaste åren.

Men nu vänder vi vårt fokus på vår nästa kommande resa: ner till Melbourne för den årliga Australian Distillers ‘Association Conference.

Vi arbetar med Nip of Courage-Wholesaler och kommersiell distributör av australiska hantverkssprit-som är långvariga medlemmar och sponsorer för ADA. Det är vår första ADA -konferens och den kommer att vara den mest betydelsefulla ännu.

Här är vi alla redo för 420 delegater för att gå ner på vår välkomstbås där vi delar ut goodie -väskor chock full av gin, tonic, snacks och den senaste kopian av Nip of Courages branschmagasin 1992.

Vi är glada över att vara på den här konferensen men det är också bra att komma ikapp med Jarrod och Kathleen Davies-ägare av Nip of Courage-och den nationella varumärkesambassadören och ägaren av Adelaide-baserade Tiki Bar Hades Hula House, bara Abby.

Som du kan förvänta dig med så många människor som är involverade i spritindustrin är nätverksdrycker en viktig del av denna konferens – mer än någon annan.

Port Adelaide-baserade Whisky Distillery Starward har tagit på sig välkomstdrycker på deras vackra anläggning, med hemunderhållning från Tap Dogs och näring genom ett enormt charcuterie-bräde och matbilar.

Vi får träffa värdar av destillatorer alla med sina egna fascinerande berättelser och dynamiska personligheter. Stand-outs för oss är de vackra Stuart och Naomi McIntosh från Chief’s Child Distillery och legenden Steve Timms från Fosseys destilleri i Mildura.

Efter en hektisk dagshörning från paneldeltagare och solo -högtalare pratar om alla typer av frågor kring destillering och det australiska spritlandskapet, tar vi alla våra platser för den svankiga galamiddagen.

Över 150 gäster fyller Pullman Mercure Albert Park Hotels enorma Grand Ballroom, där vi firar den sena Raymond ‘Spike’ Desert’s Induction in the ADA’s Hall of Fame.

Gudfagt